RENOVERINGSHJÄLPEN / STIL- & ARKITEKTURHISTORIA

Sekelskifte – stilhistoria

Sekelskiftet 1800-1900 präglades av mörka, tunga hus och dova färger. Städerna bebyggdes med flerfamiljshus och de stora stadsvåningarna med sina rum i fil, höga lister, spegeldörrar och stuckaturer skulle gärna ha mörka färger. Obehandlad och förnicklad mässing, mörkbetsat trä, tunga textilier var populärt. Brädgolven belades med de populära mönstrade linoleummattorna.

Många stilar blandades i arkitekturen och i början på 1900-talet kom Jugendstilen att inspirera med sina böljande organiska former. Sättet att kombinera flera mönster och material kan vi se många exempel på i äldre sekelskiftesmiljöer. En ombonad och rikt dekorerad miljö ansågs välkomnande och var ett sätt att symbolisera klass och välmåga. 

Tankar om ljus och luft

Tankar om hemmets betydelse för folks välmående blev mer och mer utbredda, och det fanns flera riktningar inom inredningsområdet. Röster började höjas för att göra sig av med det mörka, murriga och släppa in ljus och lust i hemmen för välbefinnande och hygien. Detta förespråkades av en pionjärerna på området, Ellen Key som bland annat skrev om de nya idealen i boken ”skönhet för alla”.

Ljus och yta är vi fortfarande förtjusta i här i Skandinavien och det lite ljusare och lättare perspektivet på sekelskiftesstilen är den som vi ser mest i dagens sekelskifteshem där originalstilen bevarats eller återställts.

Fernissade dubbeldörrar i sekelskiftesvåning Fernissade dubbeldörrar i sekelskiftesvåning
Sekelskiftesvåning med fönster och fönsterfoder i fernissat trä Sekelskiftesvåning med fönster och fönsterfoder i fernissat trä
Välbevarade dubbeldörrar från sekelskiftet med rikt profilerade speglar Välbevarade dubbeldörrar från sekelskiftet med rikt profilerade speglar

Kök

Sekelskiftets större stadskök var platsbyggda med profilerade luckor och lister. Köken var inte alltid så praktiska och lättarbetade. Diskbänkarna och arbetsytorna var betydligt lägre än de är nuförtiden. Man använde sig mycket av öppna hyllor och krokar så att redskapen var nära till hands.

De bättre bemedlades kök var ofta små och svårarbetade, och befolkades mest av hushållerskor och pigor. Arbetsmiljö och lättarbetade ytor var inget som det lades större vikt vid. I takt med att folkhemmet utvecklades på 40-talet och framåt förändrades inredningen och anpassades mer efter användarnas villkor.

Byggfabriken tillverkar måttbyggda kök i massivt virke efter gamla ideal vad gäller kvalitet och estetik men anpassade efter tidens krav vad gäller arbetsytor bänkhöjder och plats för vitvaror.

Hall i tjugotalsvåning med pendellampa Ova i taket Hall i tjugotalsvåning med pendellampa Ova i taket
Serveringsgång i sekelskiftesvåning med pendellampa Ova i taket Serveringsgång i sekelskiftesvåning med pendellampa Ova i taket

Material

Material som är vanliga för sekelskiftesmiljöer är sandgjutna handtag och knoppar i obehandlad mässing. Dörrhandtaget Pärlrand är ett klassiskt exempel på en vanlig sekelskiftesdetalj. Porslin var ett tidigt material när elektricitet installerades, en strömbrytare i porslin med vred är vanligt, då vid 1900-talets början i kombination med utanpåliggande tvinnad textilkabel. Idag lägger vi el och strömställare infällt. Trädetaljer var ofta blanka med hjälp av fernissa som hölls efter med möbelpolish av olika slag.